"För lång och trogen spänst"

173556-22

Ombedd av tidningen Jazzgossen att skriva några rader om min Karl Gerhard-medalj: "För Lång och Trogen Spänst .I blått plastband. Enda Storleken. På Nål".

 

(Hela grejen är förvisso i blå plast med guldtryck. Men med "rätt" formulering kan man ju få det att låta som "Illis Quorum, Åttonde storleken".....)

 

Medaljen delades ut till mig (och de flesta i publiken) av KG själv i entrén till någon av hans revyer på Ideon-teatern i Stockholm (kan möjligen också ha varit på en tältturné). Jag har funderat på vilken. Inte "Ursäkta handsken" (-61) för där var ju handhälsandet själva gimmicken. Kan det ha varit Jubelsommarn -60? Men det var ju tältturnén - vad hette vintervarianten? Fast det borde väl egentligen ha varit den revy som låg nära pensionsdebatten ("Gärna en medalj men först en rejäl pension"). Säkert finns det andra minnesgoda läsare som kan tala om när det i själva verket var.

 

Jag kände att jag var tvungen att rannsaka min inställning till och känsla för Karl Gerhard innan jag kan skriva något om detta. Jag är endast en "sval" sekundärläsare av Jazzgossen och snarare "ett förtjusande barn av Povels tid", eller Hasse&Tages. Men förvisso var dessa tre också Karl Gerhards "adepter" och han var högst påtaglig under min tidiga ungdom. Han tillhörde också mina föräldrars favoriter och de tog ofta med mig på KGs olika föreställningar.

 

I deras nära umgänge fanns dessutom två legendariska KG-artister: Katie Rolfsen och sedermera Eric Gustafsson sedan han gift sig med Mammas barndomsvän Birgit Ahrle (Dessa båda 90+-åringar har följt varandra genom livet och har fortfarande daglig kontakt).

 

Och själv har jag haft nöjet att lära känna andra fantastiska KG-medarbetare som Lill Lindfors (som f.ö. scendebuterade med Karl Gerhard och TV-debuterade i min bror Lasses jazzopera, "Nobborna"), Yngve Gamlin och Mille Schmidt. För att inte glömma Göthe Ericsson som jag hade glädjen att samarbeta med då jag tillsammans med Agneta Pauli producerade Dramatens föreställning "En Afton på Gripsholm" i samband med Gripsholmsjubiléet 1987 (En föreställning skriven av en annan ordets virtuos, Kajenn).

Föreställningen blev också Dramatens egen jubileumsföreställning som inledde dess 200-årsjubileum

 

Karl Gerhard förknippar jag med orden "esprít", "elegans", "skärpa", "humor" och "musikalitet". Men också med den fantastiska diktionen! Varje stavelse gick hem. Varje subtil undermening uppfattades.

 

Karl Gerhards betydelse för vad vi fortfarande ser och hör på våra scener kan inte nog poängteras. Smaka bara på de namn han samlade kring sig för att göra sin "Eriksgata" redan 1958: Povel Ramel, Yngve Gamlin, Hasse Alfredsson, Tage Danielsson, Beppe Wolgers, Hasse Ekman och Mille Schmidt. Plus de som stod på scenen!

Ännu finns verksamma artister som t.ex. Eva Rydberg som gått i Karl Gerhards skola och kan vittna om hans scenkonst.

 

 

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0