Falukorv tillverkad enligt champagnemetoden i Boston?

EU-domstolen fattade för något år sedan ett principiellt mycket intressant beslut rörande varumärket "Bostongurka". Det är intressant ur många aspekter och visar tydligt den inkonsekvens i bedömningarna som tycks råda inom domstolen.

 

Jag ska peka på ett par fall:

 

För inte så länge sedan avgjordes av samma domstol att Wasabröd inte får sälja ett knäckebröd kallat "Mora knäcke" därför att brödet de facto inte bakas i orten Mora.

Hade domen i fallet "Bostongurka" således motiverats med att gurkan inte tillverkas i Boston hade man kunnat spåra någon konsekvens.

 

Man har mullrat i Bayern över öl som kallas "Bayerskt" men bryggs på andra håll. Kanske också "Pilsner" - som väl verkligen måste betraktas som det generiska ordets ursprung!

 

Fetaost som tillverkas i Danmark får inte kallas Fetaost.

 

Roquefortost tillverkad någon annanstans än i Roquefort är illegal.

 

Om bubbelvin som tillverkats enligt konstens alla regler får det inte ens heta att den framställts "enligt champagnemetoden".

 

Cognac gjord i en grannkommun måste kallas Brandy.

 

Och så vidare och så vidare.

 

Varför har hittills ingen klagat på att Falukorven inte tillverkas i Falun? Jag roade mig med att gå igenom Swedish Meats/Scan Foods hemsida och årsredovisning, men fann ingen som helst koppling till Falun. Det närmaste var ett delägarskap i Siljans Chark AB med produktion i Mora! (Man skulle m.a.o. kanske överväga att tillverka Mora Knäcke istället!)

 

Hönö, är såvitt jag vet en ö i Bohuslän och varför Pågens i Malmö följaktligen får göra en "Hönökaka" utan protester övergår mitt förstånd.

 

Och Leksandsbröds nästa måltavla måste väl ändå bli "Falu Rågrut" som inte heller varit i närheten av Falun utan tillverkas i Filipstad. Kan anledningen till att man inte redan börjat, vara att man själv renommésnyltar på originalet och dess förpackning?

 

Och hur är det med Finska Valios "Ementaler"-ost? Eller all "Port Salut"-ost som tillverkas lite varstans.

 

Varför bråkar inte Wienarna om våra "wienerkorvar" eller "wienerbröd" och varför har inte Hamburgs stad begärt miljardersättning av McDonalds?

 

Listan kan göras milslång och frågan är därför om resonemanget ens är värt någon som helst domstolsbehandling. Det hela har samma löjets skimmer över sig som formen på gurkor (före hackandet!) och storleken på jordgubbar.

 

Vore inte det rimliga istället att EU-domstolen med hänvisning till "Bostongurke-domen" omgående river upp tidigare domslut avseende t.ex. dryckesbeteckningarna "champagne" och "cognac" som väl ändå i rimlighetens namn har uppnått samma - om inte större - generiska status i människors medvetande, som några stackars hackade gurkbitar. Eftersom beteckningarna används över hela världen utan att alltid vara ursprungsadekvata torde de t.o.m. vara betydligt mer generiska än exempelvis vårt lilla lands "herrgårdsostar" som dömts ut som generiska.

 

Man brukar tala om marknadsföringens krav på uthållighet och konsekvens. Borde inte detta också gälla den europeiska juridiken?


Kommentarer
Postat av: Berndt

Hej:-) Intressant ämne med rolig vinkling. När det gäller falukorven tror jag att upphovsrätten helt ligger på receptet för en äkta falukorv. Men champagne måste förstås komma från Champagne och dito för cognac/Cognac. Men visst blir det lite löjligt och många ggr inkonsekvent. Fö egen del tycker jag att Bostongurka även måste kunna tllverkas i Luleå - bara receptet är det rätta. Annars blir ju hela rättighetsfrågan komplett omöjlig att hantera.

2007-08-19 @ 13:24:06
URL: http://www.tiberg.se
Postat av: Bengt O.

Det här är reglerat i detalj. Det finns 41 olika "livsmedel" vars beteckningar är skyddade enligt EU-lag. Sverige avstod för sin del att kräva något skydd, varken för Falukorv eller surströmming. Se
http://www.karlsson.at/archivesold/euroarchives/archiveAug03.htm#varunamn

2007-08-20 @ 21:20:49
URL: http://www.karlsson.at/ordet.htm

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0